Förändringar

Jag skulle egentligen visa lite bilder från tjejkvällen igår men nåt hände. Först måste jag väl berätta att jag är ensam hemma för min man har åkt på jobb igen och jag skickade barnen till mormor, och ni kan inte ana hur skön tystnaden är... :)

Så, här låg jag i soffan i all sköns ro när det klickade till nåt i huvudet på mej... Nej, inget farligt hände men jag fick en idé. Snabbt som attan hoppade jag upp och skred till verket.

Jag fick plötsligt en bild av vardagsrummet i en annan ordning, och här får ni se resultatet. Inget är arrangerat, plockade inte undan nåt så lite små-röriga bilder får ni se. Ärligt orkar jag inte fixa till det nåt för vi har grejer runt om kring så jag får nippor men får liksom det aldrig undan innan någon har släpat fram det igen... ni vet, barnen... :)

Före:

Efter:

Jag har lite av en rastlös själ. Jag ändrar om ofta här hemma, till min makes irritation. För som jag i min profilbeskrivning berättar, är aldrig hemmet likadant när han kommer hem som när han for... :)
Det är nåt med vårt gamla hus och att det är svårmöblerat, så jag söker alltid efter det där perfekta resultatet i möbleringen...

Men jag är nöjd. Det känns mer som att det ger en mer klar bild av rummet, eller hur jag ska förklara det...

Blev det godkänt bloggvänner? ;)

P.s. ett eländigt jobb är det men jag körde bilderna genom picnik och det tycks funka för nu kom de på rätt led... D.s.

Ett skafferi...

...eller snart iallafall.

Då vi planerade och renoverade köket märkte vi att vi måste ha en plats för luftkonditioneringssystemet och en passligt plats för den var utrymmet som blev under trappan till övrevåningen. Fast innan jag hade förstått att filtermaskinen (eller va de nu e) skulle ta det mesta av utrymmet så var det redan försent. Jag hade ju nämligen tänkt att jag sku ha det som skafferi.

Istället fylldes skrymslet med verktyg. Och sakta men säkert fylldes det med en hel del annat oxo.... Tills för några dagar sedan fanns det nästan allt mellan himmel och jord. Nu tömde jag det äntligen efter att jag fick grönt ljus av min man :) Jess!

En 150l sopsäck med bara skräp har jag fört bort, alla verktyg har förts ner till källaren, nu finns där ännu någon sak kvar men det hittar nog snart sin plats. Nu måste jag bara fundera hur det ska gå praktiskt att få ordning på alla kablar, som går till diverse grejer bla datorn, luftmaskinen m.m.och hur jag gör med hyllorna, och en del som inte syns av golvet ska gjutas så det blir i jämnhöjd med resten. Men sen...

Jag har stora förhoppningar på mitt skafferi. Där ska finnas plats för tomflaskor, pappersinsamlingslåda, förvaring för torrfoder, plats för alla ugnsformer och plåtar, mikron och en massa andra grejer....

Vad det ska bli skönt att äntligen få orning och reda :)

Det var riktig fula bilder jag visade idag men förvandling är på gång och snart finns bättre och finare bilder att visas.

Och på tal om det; jag får nippr då ja int får bilderna åt rätt håll. Vad gör jag fel?

Ha en bra fortsättning på dagen!

Framsteg

eller trappsteg borde det väl heta :-)

Sent idag kväll borde de alla vara på plats. Sedan finns det annat skoj kvar att göra; som att lägga skivor som en "vägg" på trappan (eller vad månne det heter) så barnen inte får för sig att krypa (falla/fastna) mellan trappstegen, gömma alla skruvhål, dvs spackla och slipa och sedan till sist måla.

Förstår inte varför den här j*kla bloggen lägger bilderna liggande, morr :-(

men ni får nu lite vända på huvudet och se söta ut :-)

Där ^ hänger ritningen på trappan som min man, hans bror och deras mor ritat och planerat.

Lillebror fick fotografera  här en dag, han var helt överlycklig för man får aldrig röra mamma kamera annars.

Ibland är det skoj att vara hemma med mamma på tumis... :-)

Här är resultatet :)

Där syns samtidigt mina rea fyndade kläder; blusen och byxorna. Riktigt pris för bägge skulle ha legat runt 60€ men kom hem för en liten 15€. Sånt gillar jag :)

Kissan päivät

 

Oj, om man kunde sova lika skönt som vår "mamma-katt" när man ville... :)

Tack för hälsningarna och kramarna. Visst kommer det att bli bättre, men jag har en tendens att gå här hemma och grubbla på saker... Och saken blir ju inte bättre av att man inte har någon att bolla funderingarna med. Har märkt att jag dragit mej undan mer och mer från vänner och bekanta, har inte helt enkelt orka "lägga mej i" så att säga.

De är nu bara så att jag måste ta mej i kragen och aktivera mig :)

Och som om vi inte skulle ha renoverat tillräckligt i vårt hus redan, så gör vi det lite till. Nu ska vi* göra en riktig trappa. Förr var där en stege som var ganska brant och nog farlig för barnen men med hjälp av min gubbes bror och svärmor ska vi nog få nåt bättre.

*nå okej, mest nog min man då :)

Ett litet virr varr

men här är jag, om än det fattas inspiration och ork. Vet int vart allt tog vägen...
Steg leende upp i mårse nöjd och belåten åt att vardagen äntligen är här men min väldigt trötta kropp suckade och tyckte att det inte ännu var dags på flere timmar. Sovrytmen har drabbats värst av min arbetslöshet... ;)
(min arbetslöset beror alltså inte på att ja e trött och orkeslös, kontraktet tog slut och förnyades inte)
Ja, det är redan natten men vaken är jag ännu.

 (min 6-åring sprang med kameran idag och lekte värsta papparazzin :)   )

Måste någonstans få lite lösa på ventilen. Jag har liksom tappat mitt kompass, vet inte vart jag är på väg i livet... Tycker det är orättvist att man får så mycket man måste balansera i livet, jobb, barn, mej själv, dej och alla andra. Mycket som spökar från det förgångna... Borde ordnas upp men vill jag röra om i klimpsoppan?

 (egentligen den enda bilden som e bra på vår julgran, både som halvpyntad, och senare som värmematerial i kaminen :)  )

Har letat efter jobb men inte anmält mej arbetslös... vet inte varför....
Var på en jobbintervju men hela min kropp skrek imot av avsky, det måste ha märkts för jag fick det inte, och jag suckar av lättnad. Letandet fortsätter. Kanske studera?

Hur petig får man vara? Vill ju ha ett jobb för det ger mej trygghet och självständighet. Vetskapen om att det då kommer mat på bordet, räkningen blir betalda. Och jag kan köpa det där nagellacket om jag vill. Eller jackan, handväskan, inredningsgrejen eller dittan dattan, kanske det inte har betydelse. Men det som har betydelse är att jag har mina egna pengar.

(vi har flyttat om ordningen här hemma. vardagsrum blev matsal och tvärtom. nuvarande matsal var egentligen kök förut. där syns stockväggen som e så fin. är sugen på att måla den vit.... och oj så fönstret ser naket ut utan sidogardinerna som är i tvätten :) allt i hyllan är bara dit satt utan destuvidare ordning. är det allmänt kaos i huvudet blir hyllan det oxo ;) )

Eller det här med att studera. Har letat mina ögon i kors efter nåt men de flesta skolor jag kunde tänka mej skulle betyda att jag måste pendla 50-500km per dag. Det går ju inte. Min man jobbar på sjön och är borta i perioder upp till 6 veckor åt gången. Orkar int ens med mej själv efter en sån period. Och när han sen kommer hem har han en sliten trasa här som väntar och jag har en sur gubbe de första dagarna, för alla måste vänja sig tillbaka att vi ju är en familj med 2 vuxna, inte 1  :)

Lillkillen har sina egna motgångar i livet. Dagis gör inte riktigt alltid som han vill, eller han är inte som dom alla andra barnen, eller hur jag nu ska säga det. Vi får se hur det fortsätter, vi har bokad tid för talterapeuter och psykolog. Min lilla stackare.
Storasyster får ta sina duster hon med. För hon är ju stor och borde veta bättre. Och kunna allt. Och förstå.
Hon kan, hon vet och hon förstår men hon är ju bara liten ännu hon med... Glömmer det ibland.
Mellansyster, hon är just som på bilden. Lite tvärtom och hit och dit :) Är oftast nöjd bara man kommer ihåg att kramas mycket varje dag, för de är livsviktiga för henne. Vilket jag oxo glömmer ibland.


Summering: vet inte ännu hur morgondaen ser ut. Bara att min man kommer hem nu inatt efter 4 veckors jobb och jag behöver äntligen inte mer bära ensam ansvaret för oss alla här hemma. Pust!


Kram J